Förra veckan satte sig min man framför mig och sa — vi testar

Förra veckan satte sig min man framför mig i köket på Södermalm, sköt undan tekoppen och sa — vi testar. Ingen inledning, ingen mjukstart. Jag förstod inte ens vad han pratade om först. Visade sig att han läst forum i ett år. Ett år. Han har bokmärken, screenshots, listor på klubbar i Stockholm. Jag tittar på honom och känner inte igen honom. Jag är 40, han 43, sjutton år tillsammans, dottern går på Norra Real och har studenten om två år. Jag är inte arg. Jag är vilsen. För när han började räkna upp — namn på ställen, regler, helkväll inte halv — så märkte jag att jag lyssnade med nyfikenhet, inte med skräck. Och det är det som skrämmer mig mest. Han säger — inga vi känner, inga kollegor, bara par, bara i Stockholm, allt tillsammans, inget solo. Det låter som om han faktiskt tänkt. Vet inte vad jag ska fråga. Antagligen — hur ni började när en partner redan läst allt och den andra hänger inte med. Och är det normalt att jag är sårad över att han varit tyst i ett år.