Han var otrogen, jag förlät, och arton månader senare vill han öppna äktenskapet

De flesta säger åt mig att fly. Lyssna ändå. För arton månader sen hade han en fyramånaders sak med en kollega i Göteborg. Jag upptäckte av en slump, klyschan — telefon på köksbänken, meddelandeförhandsvisning, blodet rann ur ansiktet. Vi gick i parterapi nästan ett år på Vasastan. Det var brutalt. Han bytte jobb. Vi byggde upp. Nu säger han att han tror att otroheten hände för att han "låste in en del av sig själv i femton år" och att han hellre öppnar förhållandet ärligt än riskerar att det händer igen. Svär att det inte finns någon specifik. Säger att han vill göra det tillsammans, alltid som par, aldrig solo. En del av mig vet att han kan ha rätt. En annan del tror att det är exakt den meningen en man använder när han vill ha tillstånd för nästa. En tredje del — och den skrämmer mest — är nyfiken. Jag har börjat tänka hur mitt liv ser ut utanför linjerna för första gången på år. Jag är [F38], femton år, inga barn. Någon som faktiskt byggt upp efter otrohet via öppnande — hur skiljer man läkning från bedövning. Vill ha båda sortens berättelser.