Hon sitter i fåtöljen och kan inte resa sig själv längre vissa dagar

Hon sitter i fåtöljen i vardagsrummet i Göteborg, lägenheten är på Vasastan, klockan är 21 och hon kan inte resa sig själv längre vissa dagar. MS sedan fem år. Tidigare aktiv kvinna. Hon var den som hittade lifestyle först faktiskt, det var hon som tog med mig till Stockholm för en helg 2019, vi var nya pigga. Nu. Hon orkar inte. Sex hemma är fortfarande möjligt men begränsat, hon tröttnar fort, vissa positioner är borta. Klubb har vi inte varit på i ett och ett halvt år sista gången var en katastrof hon kraschade på söndagen och var sängliggande tre dagar. Det jag vill skriva om är inte hennes sjukdom. Det är att hon förra veckan sa till mig att jag ska börja gå själv. Igen. Eller fortsätta, snarare. Hon sa det vid frukosten en tisdag medan jag bredde smör på en macka. "Jag vill att du går. På riktigt. Inte för min skull. För din." Jag är 43 hon 41 inga barn vi har varit ihop sedan 26 och 24. Sektorn jag jobbar i. Bygg. Frågan. Hur gör man det här utan att det blir att jag lämnar henne ensam med sin sjukdom på lördagskvällar medan jag är ute. Hon säger att hon förstår. Hon menar säkert. Men hur ska JAG må med det. Och hon vill att jag tar med någon hem ibland säger hon också. Med henne i sovrummet om hon orkar. Eller i gästrummet om hon inte orkar. Hon har redan tänkt på det. Jag vet inte. Mackan stod kvar oäten en stund. Sen åt jag den.