I taxin på vej hem fra middagen fattade jag att jag inte går tillbaka

I taxin på väg hem från middag i en lägenhet på Möllevången förstod jag att jag inte går tillbaka till det som var. Vet inte hur jag ska säga det. Vi var hos ett par i Malmö, andra gången på sånt här. Första gången var för ett år sen i Göteborg och vi bråkade hela vägen hem. Den här gången var helt annorlunda — väldigt långsamt, mycket prat, två par, ett från Lund ett från Köpenhamn över bron. Det slutade bra. Maken log i taxin. Och jag tittade ut genom rutan på Amiralsgatan och tänkte — okej. Jag låtsas inte längre. De här tio åren av låtsas-vilja har inte varit min karaktär, det har varit en flykt. Vi kommer hem och han sover och jag sitter med kaffe klockan ett och skriver till er. Asså. Jag är 35, han 38, elva år, en son fem år. Dum fråga men ärlig — kommer det här ögonblicket en gång och stannar, eller försvinner det om en vecka och jag är tillbaka som "skötsam fru". För jag vill inte tillbaka.