Jag är 46 och insåg att jag vill bli sedd. Inte av honom — av vem som helst

Min terapeut skulle kalla det en breakthrough. Min man skulle kalla det ett problem. Jag har inte berättat för någon av dem. Det började förra året på en hotellpool i Lissabon. En kille tittade när jag simmade. Inte äckligt, bara tittade. Och något slog till i bröstet som jag inte känt på åtta år. Jag kom tillbaka till rummet och maken fick en version av mig han inte sett på länge. Och sen låg jag där och förstod att motorn inte var vår närhet utan han vid poolen. Vi är 46. Tjugoett år gifta. Tre barn — två studerar i Lund, en kvar i nian. Aldrig swing. Jag älskar min man. Är inte olycklig. Men jag har spenderat ett år med fantasier om att bli sedd, fotograferad, märkt på fest, och fantasin blir konkretare inte vagare. Vet inte om jag vill göra något. Kanske vill jag bara väga något i ett rum igen. Exhibitionism vid 46 — fas, hormoner, eller något att faktiskt prata med honom om. Och hur säger man det till en kille som tycker att vi har det bra.