Tre år aktivt. Och plötsligt — tomt. Ingen lust alls. Är det utbränt?

Imorse frågade min fru om vi ska åka till Göteborg i helgen, till det där paret, biljetterna är billiga nu. Allt sjönk, bokstavligen. Svarade inte direkt. Tänkte att jag hellre köper varma sockor, kokar te och stannar hemma. Ärligt. Sen i höstas är min lust till alla utlandsresor där man måste prata med folk noll. [Man43], Södermalm. Min fru och jag började i livsstilen när vi var 38. Första två åren — eld. Två-tre träffar i månaden, åkte till Göteborg, Malmö, Helsingborg, tät vänkrets, vårt gäng. För min fru blev det jätteviktigt, hon blommade verkligen ut, gamla spärrar som hon haft i vanligt sex försvann. Och nu i år har jag fattat att jag bara inte orkar. Inte att jag tröttnat på min fru — tvärtom, vi promenerar mycket, pratar, skrattar tillsammans. Och inte att någon särskild slutat tända. Bara själva idén att åka någonstans, fixa sig, småprata, byta om, förhandla regler — dränerar mig innan vi ens åkt. Hellre hemma med frun och katten. Min fru lite ledsen. Pressar inte men man ser att det är hennes liv nu. Jag föreslår att hon går själv. Hon vill inte än — "det är vårt gemensamma, det är om oss". Ni som varit utbrända så — tillfälligt eller nytt livskede? Och hur kommer man överens att en pausar och en fortsätter, utan agg och utan känslan att någon svikit den andra?