Tre nätter utan sömn. Jag tänker hela tiden på killen från Göteborg

Tre nätter utan sömn. För sex veckor sen var vi i Göteborg över en helg och träffade ett par från Vasastan. Vi hyrde en lägenhet via Airbnb tillsammans på lördag kväll. Soft swap, inte fullt byte, alla fyra var överens om gränser. Det gick bra. Vi bytte WhatsApp. Sen dess är min man annorlunda. Lugnare faktiskt. Men jag är trasig. Var annan dag kollar jag om killen (kalla honom J) har skrivit. Han har inte. Jag skriver inte själv för det skulle bryta regeln "bara som par". Men jag tänker på honom i affären, i bilkön på E4, på möten. Värst — maken anar ingenting. Han tror jag är trött. Och det stämmer. För jag har inte sovit på tre dygn. Jag är 36, han 40, nio år, två barn i mellanstadiet i Stockholm. Jag vill inte lämna honom. På riktigt. Men vet inte vad jag ska göra med det som sitter i mitt huvud. Säga rakt ut — "jag tänker tvångsmässigt på J, hjälp mig stänga av det" — eller vänta tills det går över?