Vi är 62 och vill testa. Vart fan ska man gå i den åldern

I våras satt vi vid köksbordet en vanlig torsdag, te, någon trams gick på tv:n utan ljud. Fyrtio år tillsammans i år, fyrtio. Och jag säger mellan raderna, liksom i förbifarten — "vet du, jag har tänkt på en sak i två år nu". Han tiger i trettio sekunder, tittar ner i muggen. Jag börjar redan fundera på hur jag mjukt ska backa ur samtalet och gå in i andra rummet. Sen lyfter han blicken långsamt och säger — "jag med". Och vi skrattar båda som idioter i goda fem minuter, till tårar, jag spillde till och med teet. Vasastan, Göteborg, lägenheten som en gång var för liten för oss är nu enorm. Jag är 62, min man 64. Barnbarn i skolan, kommer hem en gång i veckan, simhall två gånger i veckan, långcykel utmed kusten på helgerna, sommarstuga i Bohuslän, allt som vanligt. Och nu det här — vart i hela friden ska man gå i den åldern med det här samtalet? För att sitta och tänka tyst i flera år är en sak, men att tillsammans officiellt vilja testa är något helt annat. Det är en plan, det är något man måste göra. Problemet — vi vet inte vart fan vi ska. På sajterna är det par 30-45, kroppar som från ett omslag. På klubbarna sägs det också vara unga, människor som växte upp i stan medan vi uppfostrade barnen. Vi vill inte komma och vara "morfar och mormor i hörnet av soffan". Vi är båda i bra form, ser yngre ut än passet med åtta år, men siffran 62 i en profil är siffran 62, den ändras inte av att jag tränar pilates. Och en till grej. På 40 år har vi haft en partner var innan giftermålet. En var. Alltså noll erfarenhet utöver oss två, vi gifte oss vid 22 och sen dess bara vi, fyrtio år av en säng. Vi inser att vi kommer testa som tonåringar — utan teknik, utan bagage, med noll förståelse för hur man ens beter sig "i scenen", vad det är för ord, vad det är för regler, vad som är oartigt. Det både skrämmer och frigör samtidigt på något konstigt vis. Finns det miljö i Göteborg för par i vår ålder? Kanske hemmaträffar istället för klubbar med hög musik och låga soffor? Ni som börjat efter 60 — berätta hur det gick. Vilket första steg tog ni och vad skulle ni avråda från. Vi är inte rädda för åldern, vi är rädda för att se löjliga ut och stänga ämnet i ytterligare 40 år som vi helt enkelt inte har.